Kritpipsform

Län: Stockholm

Pipform av metall som tillhört en av de sista kritpipstillverkarna i Sverige, Olof Högsäter. Att tillverka pipor av lera har en lång tradition i Europa och Sverige. Redan på slutet av 1500-talet började engelsmännen sin tillverkning, som sedan spreds sig till övriga Europa och då främst Holland. Efterhand började man dock tillverka pipor i andra material och i mitten av 1800-talet upphörde tillverkningen av kritpipor vid de stora bruken i Sverige. Men på 1860-talet startades flera mindre pipbruk i Dalsland och i västra Värmland vid Skillingmark nära norska gränsen. Några av dessa kritpipstillverkare var Anders Andersson Nupp i Boda och Jon Andersson Stolpe med sönerna Alfred och Emanuel Stolpe. En av Jon Andersson Stolpes elever var just Olof Högsäter. Han hette från början Andersson men tog sig namnet Högsäter efter platsen där han föddes. Hans föräldrar var jordbrukare. Förhållandena var mycket knappa och Olof fick hjälpa till på jordbruket samt arbeta i skogen. Då han blev äldre begav han sig till Magnor i Norge där han fick anställning på en lerpipsfabrik. Det mesta man tjänade där på en dag var 1:79 kr. Så småningom blev han föreståndare och vid 22 års ålder köpte han fabriken för 300 kronor. Det var åtta anställda. Han gjorde flera resor, bl.a. till Skottland för att studera bränningen av lerpipor. För ett gross pipor fick man 55 öre. Då vinsten inte var så stor började man även att tillverka blomsterkrukor och skräddarkritor. Olof Högsäter arbetade även som byggmästare och skidtillverkare och han var den första i trakten som hade en cykel. Efter unionsupplösningen 1905 flyttade Olof med fru och barn tillbaka till Charlottenberg. Där startade han tillverkning av mur- och taktegel, men slutade med piptillverkningen. Den siste tillverkaren i Skillingmark var Rudolf Åhser, som lärde sig tillverkningen av sin far som också hade varit lärling till Jon Andersson Stolpe. Rudolf Åhser drev sin hytta på gården Aderbole i Klevan. Han slutade tillverkningen ca 1920. Kritpipsepoken var över.